på grund av själva karaktären av det upphävande förfarande som tvingar domstolen att se till att lagen har tillämpats korrekt för varje ifrågasatt beslut, rättspraxis fastställs gradvis, i linje med överklagandena och de grunder som lagts fram. Regulatoriska domar (arr exceptions de r otugglement) är förbjudna vid kassationsdomstolen som i någon annan fransk domstol enligt artikel 5 i civillagen som föreskriver att ”domstolar inte har rätt att avge allmänna regleringsdomar i de fall som hänskjuts till dem”. Rättspraxis kan således endast utvecklas när och när problem uppstår med avseende på de grunder som lämnats in. Eftersom kassationsdomstolen är uppmärksam på fransmännen – och nu till det europeiska – samhället, kan den ange lagen genom att anpassa den till samhällets utveckling, vare sig de är politiska, sociala, ekonomiska, internationella, tekniska eller tekniska. De olika frågorna gör det möjligt för domstolen att ge ett balanserat och konsekvent svar på de flesta potentiella frågor som ställts om tolkningen av lagen.

den resulterande flexibiliteten lämnar gott om utrymme för domstolen att ge en annan mening till lagen över tid i linje med förändringar i samhället och hur de uppfattas. Dessutom tillåter domstolen att fylla ett rättsligt vakuum i materiell rätt. Faktum är att artikel 4 i civillagen förbjuder en domstol att vägra att pröva ett ärende på grund av att lagen inte täcker en specifik aspekt av ärendet eller är tvetydig eller otillräcklig. Kassationsdomstolen spelar följaktligen en viktig roll på denna punkt. Om bestämmelserna i lagen inte täcker en specifik aspekt av ett ärende kan kassationsdomstolen använda två tekniker. Det första tillvägagångssättet är att tillämpa texterna på situationer som inte har förutsetts av lagstiftarna som i fallet till exempel med tillämpning av texter om förseelser, som i stort sett härrör från civillagen från 1804, på körbrott. Den andra tekniken är att hänvisa till allmänna principer (som till exempel fraus omnia corrumpit-regeln, teorin om orättvis berikning, onormala grannskapsstörningar eller principen om försvarets rättigheter) i den mån de inte strider mot en materiell lagtext. Tekniken är dock begränsad. Ibland kan tolkningen av ordalydelsen i lagen som har blivit tvivelaktig på grund av olika utvecklingar inte ändras. Under sådana omständigheter anger domstolen de konsekvenser som följer av ordalydelsen i texterna i sin årsrapport och föreslår lagändringar.

utvecklingen i rättspraxis genomgår naturligtvis skillnader från tidigare rättspraxis, men de kan också leda till att ett prejudikat upphävs. Detta är ganska exceptionellt. Domarna vid kassationsdomstolen är intresserade av att fastställa en stabil rättspraxis som fungerar som en måttstock för de lägre domstolarna, tvistande parterna och deras ombud. Att upprätta lagen är en pågående process. Dessutom står domstolens auktoritet på spel. Detta betyder emellertid inte att rättspraxis bör kastas i sten som domar har upprepade gånger visat. Logisk utveckling kan också leda till en fullständig förändring av den rättsliga inställningen på en eller annan rättspunkt på grund av en lång intern mognadsprocess som är kopplad till input från jurister eller motstånd från lägre domstolar. Det är först i alla händelser efter noggrant övervägande som ett prejudikat upphävs eftersom konsekvenserna inte bara påverkar det aktuella fallet utan också har en kedjereaktion i alla pågående ärenden i samma fråga. Med andra ord har den en retroaktiv verkan och ifrågasätter därmed de metoder som den fördömer. Det är därför helt förståeligt att det finns en ständig oro för att hitta en subtil balans mellan behovet av att anpassa lagen till förändringar i samhället och att ha varaktiga rättsregler. De mest betydande återföringarna avgörs ofta av hela domstolen men de är inte den enda uppdelningen som gör det.

den praktiska effekten av kassationsdomstolens rättspraxis är emellertid bara värd om den inte bara uppmärksammas av rättsliga och juridiska kretsar utan också för företag och privatpersoner. Därför ägnas särskild uppmärksamhet åt hur dokumentations-och forskningsavdelningen sprider rättspraxis. En mängd olika publiceringsverktyg används för att täcka mångfalden hos den berörda allmänheten. Det mest traditionella verktyget, som går tillbaka till revolutionen, är publiceringen av två månatliga bulletiner ; en är för civila divisioner och den andra för kriminella divisionen. Bulletinerna innehåller de domar som läggs fram av divisionens ordförande. Idag finns det också en kvartalsvis” arbetsrätt ” – bulletin och en informationsbulletin två gånger i månaden. Den senare, som skickas till alla domstolar och appellationsdomstolar, ger en sammanfattning av alla de viktigaste besluten eller de som är av särskilt intresse för de lägre domstolarna. Det inkluderar beslut som inte bara har meddelats av kassationsdomstolen utan också av andra domstolar. Det återger de biträdande åklagarnas åsikter och rapporterna från rättegångsdomarna. Ett urval av skrifter av jurister eller till och med protokollet från de möten som anordnas av kassationsdomstolen, såsom till exempel mötet mellan hovrättens ordförande, publiceras också i dessa bulletiner.

ett annat verktyg som har använts sedan 19-talet är publicering av domar i juridiska tidskrifter. Dessa åtföljs av kommentarer från jurister och, vid viktiga beslut, av ovannämnda yttranden och rapporter.

men tack vare informationstekniken och utvecklingen av Internetnätet har allmänheten nu fri tillgång till en online-databas på Legifrance-webbplatsen (http://wvw.legifrance.gouv.fr) som innehåller alla domar som har publicerats i Civil Bulletin sedan 1960 och i Criminal Bulletin sedan 1963, tillsammans med alla domar, oavsett om de har publicerats eller inte, sedan 1987. Denna databas kommer att utökas ytterligare för att inkludera nya sidor. Webbplatsen för kassationsdomstolen (www.courdecassation.fr) ger också ett urval av domar och yttranden och publicerar alla periodiska informationsbulletiner.

slutligen bör särskilt nämnas den årliga rapporten från kassationsdomstolen. I koden för rättslig Organisation föreskrivs faktiskt att en årlig rapport lämnas till justitieministern om hur förfarandet fortskrider och den tid som krävs för att överklaganden ska kunna höras. En rapporterings-och Forskningskommission har skapats speciellt för att förbereda nämnda rapport och består av en ordförande, en rättegångsdomare, representanter från varje division och från åklagarmyndigheten och chefen för dokumentations-och forskningsavdelningen. Kommissionen rapporterar till de högsta rättsliga tjänstemännen. Årsrapporten innehåller särskilt förslag till lag-eller regleringsändringar, kommentarer till de viktigaste domar som meddelats under året och den rättsliga forskning som utförts av domstolens ledamöter. Rapporten finns också tillgänglig online på kassationsdomstolens webbplats.

avdelningen för dokumentation, forskning och rapportering vid kassationsdomstolen

rapportering direkt till presidenten leds avdelningen för dokumentation, forskning och rapportering av en högre domare som har samma rangordning som en divisionspresident. Avdelningen består av ett stort antal domare (auditörer vid kassationsdomstolen) och tjänstemän (chefstjänstemän och domstolstjänstemän).

först och främst effektiviserar den behandlingen av ärenden och i detta avseende när överklaganden hänvisas till de olika avdelningarna grupperar den ärenden som väcker identiska eller liknande frågor. Det bidrar också till att minska eventuella skillnader i rättspraxis vid kassationsdomstolen eller med de lägre domstolarna. Vid behov bistår den också rättegångsdomare och biträdande åklagare med sitt forskningsarbete. Avdelningen har nu en egen enhet för övervakning av europeisk rätt som gör det möjligt att besvara de frågor som nationella domstolar har tagit upp när det gäller tillämpningen av europeisk rätt.

För det andra är dokumentations-och forskningsavdelningen avgörande för att utveckla Domstolens rättspraxis genom elektronisk publicering och spridning av domar från kassationsdomstolen till lägre domstolar.

kassationsdomstolens yttranden

kassationsdomstolen fick befogenhet att avge yttranden genom en lag av den 5 maj 1991. Detta förfarande gör det möjligt för domstolen att beteckna sin ståndpunkt om tolkningen av nya texter relativt snabbt. Detta gör det möjligt för de lägre domstolarna att förutse vilken ståndpunkt domstolen kommer att inta när det gäller en särskild regel som domstolarna har svårt att tillämpa. Förfarandet är strikt reglerat och måste uppfylla ett visst antal villkor :

• begäran måste göras av en domstol som i förhållande till en fråga som har hänvisats till den inom ramen för ett pågående mål beslutar att begära domstolens yttrande. Direkta förfrågningar från parter är således uteslutna.
• frågan måste vara laglig och dessutom ny.
• Det måste ge upphov till allvarliga svårigheter och uppstå i ett antal tvister.
• Utöver dessa villkor som fastställs i lag har kassationsdomstolen lagt till ett annat krav : den fråga som tas upp får inte redan vara föremål för ett överklagande som väntar vid den. Syftet här är inte att beröva den uppdelning som överklagandet har hänskjutits till sin befogenhet att besluta om detta.

i brottmål har lagen av den 25 juni 2001 fastställt andra begränsningar som rör tvistens art och oro för att inte fördröja antagandet av en dom när en svarande hålls i förvar eller är under rättslig övervakning.

kassationsdomstolens bänk varierar beroende på om begäran om yttrande gäller ett civilrättsligt eller brottmål. Bänken leds av presidenten och är skyldig att avge sitt yttrande inom tre månader från det att begäran lämnades in. Den domstol som begärde yttrandet är inte skyldig att följa det.

kassationsdomstolen avger cirka tio yttranden per år.

1) Tribunal d ’ Instance är behörig i personliga eller rörliga civilrättsliga åtgärder som inte överstiger 10,000 xnumx, med förbehåll för överklagande.

2) Tribunal de grande instance (TGI) är behörig i civilrättsliga frågor värderade till över 10 000 kronor samt alla fall (oavsett hur mycket pengar som är inblandade) i familjerätt (äktenskap, äktenskapsskillnad, adoption, arv), beslag av fastigheter, patent, varumärken och upplösningar

3) i huvudsak och förutom brottmål kräver dekretet av den 20 augusti 2004 inte att parter i valtvister ska representeras av advokater. När det gäller arbetstvister måste parterna nu företrädas av en advokat från råden.