”om berget inte går till Mohammed, måste Mohammed komma till berget”.

19.07.19: Ordspråket ”om berget inte kommer att gå till Mohammed, då måste Mohammed komma till berget” har funnits i århundraden, och tillskrivs ursprungligen både turkiska folk-lore samt åter berättade i ’Essays’ av Francis Bacon nästan 400 år sedan (c1625)-

’Mahomet cald kullen att komma till honom. Och när kullen stod stilla, han var neuer en dugg förödmjukad, men sade; om kullen inte kommer till Mahomet, Mahomet wil gå till hil’.

den här veckan har jag fortsatt min Centrepoint Psychologically Informed Environment (PIE) – resa genom att resa runt tjänster i nordvästra och sydvästra London, och vid ett antal tillfällen har jag blivit påmind när jag pratar med personal och ungdomar om detta ordspråk.

För mig var detta något jag lärde mig mycket tidigt i min kliniska (och rättsmedicinska) Psykologiutbildning. Det sammanfattar hela kärnan i vad vi gör när vi arbetar med människor för att leva; det är själva grunden för vår viktigaste roll i det terapeutiska förhållandet — att engagera sig med den andra personen. Jag har skrivit lite om engagemang tidigare i den här bloggen, när jag tillbringade tid med Centrepoint Engagement Team (c.F. ’Football The International Language’; 14.06.19) men jag återvänder till temat den här veckan eftersom det känns särskilt relevant igen.

de tjänster jag har besökt den här veckan har varit mycket olika när det gäller de ungdomar som har hänvisats till dem; allt från vårdtagare, ensamkommande minderåriga som söker asyl, de för vilka det finns familjeuppdelning, psykiska problem eller substansanvändning samt unga mödrar. Var och en av dessa ungdomar är unika, deras enda gemensamhet är att de är ’hemlösa’; det är där Centrepoints erbjudande om ’ett hem och ett jobb’ behövs. Men på grund av mångfalden hos de unga som Centrepoint hjälper kan det inte finnas en one size fits all-strategi när personalen arbetar för att engagera sig med de unga som behöver deras stöd. Istället, vad jag har sett och diskuterat med personalen den här veckan, är det att det är deras kreativitet i hur de arbetar som har resultaten, liksom deras vilja att ibland flytta från sin position och ’gå mot berget’ för att få kontakt med de unga som försöker stödja. Det betyder inte att vi inte har gränser med ungdomar, i själva verket Pie principer hävdar att konsekvens, tydlighet och rättvisa är alla mycket viktiga, men kan kombineras med flexibilitet eller ’elastisk tolerans’ när behovet uppstår. Det är därför reflektion över vår dagliga övning (dvs. vad vi gör, varför vi gör det, fungerar det och vad mer kan vi göra?) inom våra team är så viktigt.

Så hur går vi närmare det berget och engagerar oss med en annan individ som av olika skäl (t. ex. tidiga livserfarenheter av negativa relationer) kan vara ovilliga att ’engagera’ eller lita på oss? Efter mina diskussioner med personalen den här veckan och min egen erfarenhet under två decennier av att arbeta i kriminaltekniska och mentalvårdstjänster i fängelser, samhället och NHS har jag insett att det är villigheten att gå mot den andras position (dvs. berget) snarare än att förvänta sig att den andra personen ska gå mot min position omedelbart som ofta är nyckeln till att börja bygga den terapeutiska relationen (dvs. förtroende), från vilken all positiv förändring och tillväxt kan uppstå. Vad detta betyder i PAJPRAXIS kan innehålla följande;

– skapa möjligheter för interaktion som att spendera tid i gemensamma utrymmen;

– informella viktiga arbetssessioner över en kopp te som kan vara mindre hotande i början än att sitta ner med pappersarbete framför en dator;

– spendera tid med andra i olika aktiviteter (t. ex. gå en promenad, ha ett hus BBQ eller en aktivitet tillsammans);

– vara flexibel i tider och längder av möten och acceptera att ibland glömmer ungdomar att delta, eller behöver uppmana att delta / upprepade möten erbjudanden;

– gå med på att arbeta med mål som är meningsfulla för den unga personen först (t. ex. ekonomiskt) även när det kan finnas problem som vi skulle ha föredragit att ta itu med initialt (t. ex. substansanvändning);

– bygga in möjligheter till positiv beröm och förstärkning snarare än att fokusera interaktioner enbart på sanktioner, krav (t. ex. hyresavdrag) eller varningar;

– hitta gemensamma intressen eller debattpunkter (t. ex. musik, sport);

– stödja andra för att göra en första steget för att delta i en ny session eller aktivitet genom att följa med dem, för att minska deras ångest och förespråka dem;

– att vara transparent och tydlig om vad vi kan göra och vad vi inte kan, och varför;

– gör vad vi säger att vi kommer att göra när vi säger att vi kommer att göra det.

i de tjänster som jag har besökt den här veckan har jag talat med många anställda, som har stora engagemang färdigheter med sina ungdomar, och vars enda fråga är ibland den tid de kan få att omsätta dessa i praktiken. Jag har sett hur det ofta finns många utmaningar som arbetar inom tjänster, ofta har många processuella eller bostadsrelaterade frågor att ta itu med i sina dagliga jobb. Vår personal måste vara mästare i jonglering dessa krav med sina paj färdigheter ’engagemang’, men under en paj vi måste komma ihåg att dessa ’engagemang färdigheter eller aktiviteter’ är nyckeln till att bygga relationer och positiva resultat. Detta är trots allt det enda sättet att vi kan komma närmare det ’berget’ och stödja våra ungdomar, på ett sätt som jag också har sett den här veckan är så högt värderat av dem.