syftet med denna studie var att bestämma respektive orala och nasala bidrag till Total andning hos patienter som planeras för kirurgiska korrigeringar av nasal obstruktion. Effekten av anterior nares expansion och / eller nasal decongestant administrering på nasalkomponenten av andning undersöktes också hos dessa patienter. Även om variabilitet bland försökspersoner demonstrerades i förhållandet mellan nasal andning och total andning, var 25% av de” nasalt obstruerade ” patienterna 100% nasala bröst och ingen patient hade en nasal komponent mindre än 18% av den totala andningen. Stor variation fanns bland patienterna i deras svar på nares expansion och/eller avsvällande administrering. Sammantaget visade de ingen signifikant genomsnittlig ökning av nasal andning med nares expansion ensam. Patienterna visade en ökning med administrering av avsvällande medel och med avsvällande medel i kombination med nares expansion. Det senare tillståndet resulterade i en ökning som var större än med enbart avsvällande medel. Implikationen av denna studie är att de traditionella diagnostiska termerna ”munandning” eller ”näsobstruktion” inte är användbara. De beskriver inte typen, platsen eller svårighetsgraden av ett hinder eller det relativa bidraget från näsan och munnen till andning. Många patienter som upplever symtom eller har tecken på nasal obstruktion kan funktionellt kompensera för att upprätthålla 100% nasal andning.