Abstract

under den sista halvan av 20-talet, demokrati blev det enda legitima spelet i stan. Världen bevittnade en extraordinär och aldrig tidigare skådad expansion av antalet demokratier, som ett resultat av den tredje vågen av demokratisering. Naturligtvis har inte alla länder slutfört och konsoliderat sin övergång till demokrati, och det finns fortfarande ett stort antal länder som inte ens har börjat göra övergången till demokrati. Utöver väst har demokratiseringsprocessen visat sig vara svårare än väntat. Dessutom förändras världen för närvarande på sätt som enligt många observatörer utgör nya hot mot de redan etablerade demokratierna. I motsats till optimismen i början av 1990-talet, när vissa observatörer förebådade ett ’historiens slut’ som definitivt skulle försegla den liberala demokratins seger över hela världen, måste en realistisk bedömning av demokratins tillstånd i dag erkänna att demokratiska regimer står inför många utmaningar som hotar att undergräva deras legitimitet. I motsats till optimisternas förutsägelser har Berlinmurens fall och demokratins triumf som den symboliserade gett plats för en allvarlig politisk sjukdom nästan överallt i väst. Idag blir medborgare i västerländska demokratier alltmer desillusionerade med sina ledare och institutioner. Denna besvikelse uttrycks till exempel i sjunkande nivåer av val eller i den ökande populistiska mobiliseringen i Västeuropa och USA.