när man ska hänvisa till avbildning
XRAY är den första raden av medicinsk avbildning som vanligtvis används och detta är inte den första samtalspunkten. Faktum är att diagnosen cervikal radikulopati till stor del är klinisk. AP och sidovy av den låga cervikala ryggraden hjälper till att identifiera förändringar i cervikal lordos, osteofytbildning, neuroforaminal förträngning och lämpliga nivåer.
om en patient misslyckas konservativ behandling och XRAY inte avslöjar abnormitet är Mr nästa behandlingslinje (Corey & Comeau, 2014). MR hjälper till att visuella mjukvävnadsstrukturer och nervvägar eftersom det finns foramen (Caridi, et al., 2011).
” i avsaknad av röda flaggor som tyder på infektion eller cancer eller tecken på myelopati är det rimligt att skjuta upp avbildning och behandla patientens smärta med smärtstillande medel. Mr indikeras om betydande smärta fortfarande finns fyra till sex veckor efter påbörjad behandling o om det finns progressiva neurologiska underskott.”(Cardette, Phill & Fehling, 2005, s. 398)
slutsats
Efter att ha tittat på djupet vid den kliniska presentationen av cervikal radikulopati och de tester du kan utföra för att bekräfta din diagnos kommer den slutliga bloggen att täcka de multimodala behandlingsstrategier som är lämpliga att använda för detta tillstånd. Kom ihåg från den första bloggen, med neurogen smärta måste vi överväga både nervens hälsa och nervens rörelse i behållaren. Att hålla dessa två punkter i åtanke hjälper avsevärt att välja de mest lämpliga behandlingarna.
Sian:)
Carette, S., & Fehlings, M. G. (2005). Cervikal radikulopati. New England Journal of Medicine, 353 (4), 392-399.
Caridi, JM, Pumberger, M., & Hughes, ap (2011). Cervikal radikulopati: en recension. HSS journal, 7(3), 265-272.
Corey, D. L., & Comeau, D. (2014). Cervikal radikulopati. Medicinska kliniker i Nordamerika, 98 (4), 791-799.
Waldrop, ma (2006). Diagnos och behandling av cervikal radikulopati med hjälp av en klinisk prediktionsregel och en multimodal interventionsmetod: en fallserie. Journal of Orthopaedic & sport sjukgymnastik, 36 (3), 152-159.
