introduktion: Cheng-Prusoff-ekvationen (1973) tillämpas ofta på bestämning av jämviktsdissociationskonstant (kB) av en konkurrerande antagonist när IC50-värdet är tillgängligt. Syftet med denna studie är att illustrera att lutningsfunktionen (K) för en agonistkoncentration–responskurva är kritisk för bestämningen av KB-värden. Metoder: artikeln beskriver nya ekvationer, som innehåller lutningsfunktionen, vilket följaktligen ger mer exakt uppskattning av KB-värden för antagonister, och testar dem med simulerade data. Värdet på KB beräknades enligt följande nya effektekvation: KB=IC50/(1+AK/KP)=IC50/, där IC50 är koncentrationen av antagonisten som producerar 50% inhibering, A är koncentrationen av agonisten mot vilken IC50 bestäms och KP är den uppenbara jämviktsdissociationskonstanten hos agonisten. Resultat: den nya ekvationen är densamma som Cheng–Prusoff-ekvationen när lutningsfunktionen K är exakt enhet. Tillämpning av ekvationen undviker fel som är inneboende i användningen av Cheng–Prusoff–ekvationen när lutningsfunktionen för agonistkoncentration-responskurvan avviker från enhet. Den nya ekvationen var tillämplig på lutningsfunktioner mindre än, lika med eller större än enhet. Alla hämningskurvor har en negativ lutningsfunktion på 1, vilket indikerar att det bara finns en enda receptorpopulation även om olika lutningsfunktioner för agonistkoncentration–responskurvor är involverade. Betydelsen av effektfunktionen i Schild−diagrammet illustreras med hjälp av ekvationen: log (xK−1)=log B-log KB, där x är koncentrationsförhållandet och B är koncentrationen av antagonisten. Diskussion: Denna undersökning illustrerar tillämpningen av sex effektekvationer för exakt uppskattning av KB–värden som täcker situationer med olika lutningsfunktioner hos agonistkoncentration-responskurvor.